Personliga verktyg
Du är här: Hem Gröna gasapparater Gasvärmepumpar

Gasvärmepumpar

Eldrivna värmepumpar är sedan länge en väl spridd teknik för uppvärmning och varmvatten i Sverige medan spridningen i andra länder många gånger är begränsad på grund av en mindre gynnsam prisrelation mellan el och konkurrerande bränslen. Effektiviteten för elektriska värmepumpar anges ofta som värmefaktorn eller COP. Gasvärmepumpars effektivitet anges normalt som verkningsgrad i likhet med gaspannor. Värmefaktorn för en elektrisk värmepump är ofta i området 3 – 5 beroende på temperaturerna på gratisenergin och i uppvärmningssystemet. Det motsvarar 300 – 500 % verkningsgrad. Gasvärmepumpar har en betydligt lägre verkningsgrad i uppvärmningssystem. Här är den maximala verkningsgraden omkring 170% och normalt nås 130 – 140%. Ofta inkluderas verkningsgraden för elproduktionen när gasvärmepumpar och elvärmepumpar jämförs. Ett medelvärde på den europeiska elproduktionen som ofta används är 40%. Då motsvarar en värmefaktor på 4 en verkningsgrad på 160% när primärenergin för elproduktionen används. Den synbart lägre effektiviteten hos gasvärmepumpar har dock en påtaglig fördel. Gratisenergin som är en mindre del av den levererade energin i gasvärmepumpar kräver en mindre värmeväxlare än i elvärmepumpar. Det innebär färre borrhål och kortare längd på jordslangar. Det kan reducera installationskostnaderna.

Det finns olika tekniker för gasdrivna värmepumpar. En gasmotor kan ersätta elmotorn i en kompressionsvärmepump. Helt andra värmepumpsprocesser kan också användas, till exempel absorptions- och adsorptionsprocesserna. I dessa två drivs inte värmepumpsprocessen av mekanisk kraft med en kompressor utan genom värmetillförsel med en brännare, en ”termisk kompressor”.  Ingen av de två processerna använder ozon- eller klimatpåverkande arbetsmedier. Lite förenklat kan man säga att gasmotordrivna värmepumpar är lämpligast för större installationer som kontor och liknande medan absorptions- och adsorptionsvärmepumpar är lämpliga för mindre installationer. Utbudet av produkter är begränsat i dag men fler produkter förväntas de närmaste åren. Det är först de senaste 5 – 10 åren som intresset funnits för utveckling av gasvärmepumpar för små och medelstora förbrukare.

I absorptionsvärmepumpar cirkulerar en blandning av två ämnen i processen. Vanligast är ammoniak och vatten. Ammoniak förångas med hjälp av gratisenergin i förångaren och absorberas av vatten i en absorbator. Gasbrännaren i generatorn värmer blandningen av ammoniak och vatten så att en del ammoniak kokar bort vid en högre temperatur. Ammoniakångan strömmar till kondensorn där värme avges till uppvärmningssystemet eller varmvattenberedaren. Ammoniak återgår till vätskefas och strömmar vidare till förångaren och kretsen sluts.

I adsorptionsvärmpumpar används i dag zeoliter och vatten för att höja temperaturen från gratisenergins nivå till användbar temperatur för värmesystemets. Även här används en gasbrännare. Adsorptionsvärmepumpar är i dag i ett tidigt marknadskede hos en tillverkare och prototypskede hos andra tillverkare.

 

Dokumentåtgärder